BLODHUNDEN ÄR KÄND både från riktiga och påhittade kriminalfall. Det är en trevlig och lätthanterlig hund, även om den är en smula reserverad av sig. Den är hundvärldens egna lilla teddybjörn, de bara älskar människor och struntar i om barnen gosar med dem för mycket. Just namnet Blodhund, kommer förmodligen från vår vetskap om deras otroliga luktsinne och deras förmåga att kunna leta reda på skadat eller så att säga, blödande vilt. Så, där har vi kanske den första ledtråden till varför detta blodiga namn på en sådan snäll och charmig hund. Den andra ledtråden kan vara den, att man brukar förknippa Blodhunden med att vara så ädel att den har, precis som aristrokraterna, "blått blod".

Temperament

En blodhunds temperament är som vi tidigare har nämt, en något reserverad och känslig hund. Men lägg även där till envis. För när den väl satt nosen i backen koncentrerar den sig bara på en sak, sitt spår. Den lär inte ens höra sin ägares röst!

Historia

Blodhunden, med sitt oändligt sorgsna uttryck, vilket den bidragande faktorn är det överflödiga Ursprunget kan härledas tillbaka till 700-talets Belgien, och till Ardennerskogarna där S:t Hubertus, jaktens skyddshelgon, höll en stor flock jakthundar. Dessa hundar blev favoriter hos de franska kungarna. Wilhelm Erövraren var den, som förde dem med sig över till England år 1066. Genom århundraden av selektiv avel har S:t Hubertushunden övergått till att bli den blodhund som vi idag känner till.